Har suttit och kollat på ett universitet ett par timmar nu, samt gjort ett OneNote-dokument angående program, tågresor, extrajobb och bostad. Till hösten kanske jag och älskling flyttar från Stockholm! Och trots att jag alltid sagt att jag vill stanna kvar här, eller att jag inte är redo att lämna sthlm än, känns det rätt roligt, spännande och pirrigt när jag tänker på denna nya stad, Linköping. Älsklings program kommer finnas där, medan mitt eget finns i Norrköping. Tur att det finns ett tåg mellan städerna som bara tar 29 minuter! Det är ju till och med kortare tid än vad det tar för mig att åka till skolan idag hemifrån, happyface! Kollade även upp lite gym som finns där. Läser en blogg av en socionom-studerande som precis blev klar (men jag läser såklart arkivet för att kolla hur hon klarade sig genom allt. Och ja, hon bor också i Linköping). Känns spännande. Att lämna en så stor och anonym stad för en lite mindre, en stad som har nära till allt med gångavstånd (hoppas jag på), med en massa kår-verksamheter och roliga spex och saker att hitta på (t.ex. körer och annan rolig verksamhet). Längtar efter att få gå i parker (parken? Kanske bara finns en) och lära känna en massa personer som bor i Linköping. Längtar efter att ha en egen lägenhet som vi kan inreda hur vi vill, där vi kan ha vårat eget mat-schema samt varandras föreläsningar på kylskåpet så vi vet när vi kan vara med varandra. Så vi vet när vi kan gymma tillsammans, eller när det är en perfekt dag för att göra något roligt på stan. Längtar så otroligt mycket, ifall detta nu skulle slå in. Men lite (mycket) läskigt är det i alla fall. Att lämna en stad där jag har alla. Där jag hittar. Och där jag växt upp. Men man måste våga här i livet också! Uppdaterar er om hur tankarna går framöver.